Att ha en bra känsla för farthållning, dvs hur hårt (intensivt) man bör köra i olika situationer under ett lopp, är en av de viktigaste egenskaperna/färdigheterna/talangarna att utveckla för cyklister i uthållighetsdiscipliner. Cyklisten behöver både känna in hur kroppens status för dagen och i den givna situationen, alltså vad som nyss skett och vad som förväntas ske framåt i loppet. Faktorer som exempelvis distans, banans karaktär, vind, temperatur och om det är masstart eller enkelstart är saker utanför sig själv att ta i beaktning. Det är med andra ord många faktorer som ska tas in och bearbetas i hjärnkontoret.
De som övat på detta (helst från unga år) och har mycket erfarenhet kommer därför ha bättre chanser att ta rätt beslut, oavsett om det är att öka, sänka eller hålla sin fart. Av den här anledningen är det klokt att ta hela intensitetsregistret i anspråk i sin träning. Alltså träna på allt från att cykla riktigt lugnt till att sprinta allt vad man orkar några få tramptag för att uppleva hur olika intensiteter känns. Man bör även då och då utmana sina gränser för att se hur mycket man faktiskt orkar, antingen hur länge man orkar på en given intensitet (s.k. tid till utmattning) eller hur intensivt man orkar köra över en given distans, d.v.s. en regelrätt maxinsats. Betraktar man varje pass som ett tillfälle att köra hårt kommer man snart att lära in ett mönster där man inte alls kör sitt riktiga max. Ingen orkar ta ut sig max, eller ens i närheten av det, allt för ofta. Kroppen kommer istället att undermedvetet sänka sitt max för att skydda sig mot denna upprepade nötning.