Påverkar tatueringar prestationen?
Som gammal hårdrocksgitarrist har man sin beskärda del tatueringar. Min största föreställer en jättebönsyrsa som äter upp en tjej. Den är färgglad och täcker halva torson. Fråga mig inte hur jag kom på den idén (naturprogram). Jag gjorde den i början av min cykelkarriär, vintern efter att jag hade börjat tävla i seniorklassen om jag minns det rätt. Dagen efter hade jag stämt träning med random vättern-motionär och jag minns att jag hade fullt sjå hålla dennes hjul.
Men när svullnaden lagt sig så kom formen tillbaka. Och många skämt har man fått höra i stuk med ”hur fan ska du komma upp för Kinnekulle, de där gaddningarna måste ju väga mycket”. Men aldrig någonsin att jag tänkt att det skulle påverka någonting. Tills nu.
Kroppens nedkylningsprocess är väldigt viktig för idrottsprestation och som säkert bekant sker detta genom perspiration. Man har i en ny studie jämfört svettproduktionen från individers tatuerade hudyta med den otatuerade. Och skillnaden var faktiskt signifikant till den tatuerade hudens nackdel. Så mycket som halva svettproduktionen till och med. Värt att nämna i sammanhanget är förvisso att natriumkoncentrationen var något högre i svetten från den tatuerade huden.
Vi har mellan 1,5 – 2 kvadrat meter hud, så Robert Förstemanns i runda slängar två kvadratcentimeter OS-ringar över vaden saknar betydelse eftersom de bara motsvarar 1 % av hans kryppsyta. Men Bradley Wiggins sleeve+moms som minst motsvarar 10 % av kroppsytan kan säkert spela in under varmare förhållanden.
Men som alltid med nya forskningsområden behövs det utvecklas mer. Hur ser det ut för otatuerade respektive tatuerade, hur ser det ut för elittränade individer, hur det ser ut när svetten utvinns på grund av hög värme istället för jontofores etc.
Tills det är motbevisat kan jag i alla fall skylla mina mindre bra resultat på bönsyrsan och co.